Publicerad 2013-10-31 10:51:51 i Allmänt,
Tillbaka ”hemma” i Kathmandu igen efter 12 FANTASTISKA vandringsdagar! Inte har de varit lätt; magsjuka, höjdsjuka, låååånga uppförsbackar, frusna tår, iskalla rum och inga duschar är några av de saker vi fått utstå de senaste veckorna MEN VI KLARADE DET! Tidigt i lördags morse stod vi 5530 möh vid Everest Base Camp! Det var en magisk känsla att stå där och tänka att vi inte var långt ifrån världens högsta punkt. I motsats till vad man kanske tror är dock inte själva Base Camp det häftigaste stället att vara på. Det är i princip bara ett stort, KALLT stenfält på en glaciär. På våren och sommaren fylls fältet av hundratals tält då de som ska bestiga berget bor där i månader för att vänja sig vid höjden. Nu var det dock inte säsong för det och vi var alldeles ensamma förutom högen med stenar, böneflaggor, bilder och texter som folk har släpat dit. Alla helt obeskrivliga utsikter över Himalayas fantastiska berg har vi fått längs vägen. Vi var lyckligt lottade och fick från ledens högsta punkt Kala Pathar (5550 möh) se Everest bli blodröd i solnedgången samtidigt som resten av Himalaya bredde ut sig framför oss. Bilderna gör det inte rättvisa...
Vi vandrade 5-10 timmar per dag och bodde på tea houses i små Sherba-byar längs vägen. En massa god mat har vi ätit och man kan också tänka sig att vi haft det varmt och gott men det har vi INTE. Det här med isolering existerar inte i det här landet och då det varit -15 grader ute har det också varit det inte. Vi tackar Gud för fleecesovsäckar, dunsovsäckar, varmvattenflaskor, mössor och underställ. Jag hade en himla tur och kände inte av höjden överhuvudtaget på hela vandringen(?), vilket för många kan bli ett problem. Eller jo förresten, jag har aldrig haft så hög puls som efter en 30 m spurt för att komma undan ett stenras på 5400 m höjd... Några i ett gäng vi träffade längs vägen blev tvungna att bli hämtade av helikopter så har man otur kan det gå riktigt illa. Hanna kände av det en del men krigade på och det gick bra. Magsjuka lyckades jag däremot dra på mig en dag. Det ska jag säga er mina vänner, att vara magsjuk hemma är INTE samma sak som att vara det mitt på natten på 5200 m, det är -15 grader ute och toaletten (hålet i golvet) har en plastpåse som fönster... Inte kul.
Som sagt, inte var det lätt men det ska det inte vara att ta sig till Everest Base Camp heller. Det har varit en av de roligaste, jobbigaste, vackraste och framförallt HÄFTIGASTE sakerna jag gjort i mitt liv och har verkligen gett mig blodad tand. Snart igen ska jag tillbaka och då ännu högre. Jag har spanat in flera toppar att bestiga...
Jag orkar inte riktigt skriva mer detaljerat nu, finns alldeles för mycket att skriva om! Här får ni lite bilder i alla fall :) Hoppas att ni har det bra hemma,
kram från Amanda
Framme på flygplatsen i Lukla
Start-/landningsbanan...
Uppåt mot byn Tengboche från Namche Bazaar
Hanna är redo för ännu en kall natt.
Fin stupa bland bergen. Tre varv måste man gå runt, det förbättrar karman.
Jag och Hanna provar på bärarnas packning. 50 squats klarade vi medan de halvjoggar uppför bergen med väskorna på ryggen..
.
Fantastiska Himalaya
Värmande milk tea varje eftermiddag efter en lång dags vandring
Pemba, jag och Sagar bestämde oss för att göra en toppbestigning på en aklimatiseringsdag: hela vägen upp på Nangka Tshan, 5616 möh.
Gorak Shep, sista byn innan dagsturen till Base Camp.
Solnedgång från Kala Pathar och världens högsta berg i bakgrunden
Solens sista strålar visar vilket berg som är högst!
Snart framme.
Everest Base Camp!
Dags för lunch i Gorak Shep. Flaggor från världens alla hörn hänger i taket som spår efter alla som varit där.
Jag och Peter (som var med i vårt gäng) äter lunch på vägen ner.
Efter 9 1/2 tim vandring är vi såhär pigga... Dimman rullade in och vi höll oss nära bergsväggen sista halvtimman i mörker.
Fantastiskt väder hade vi heeela vägen. Solen var så stark att vissa dagar hade man ont i ögonen trots att solglasögonen var på hela tiden.
Publicerad 2013-10-25 08:52:44 i Allmänt,
vackra, vackra Pokhara
En av de tre viktigaste stuporna i världen, Swayambhunat
Party for everybody, dance, come on and dance!
Publicerad 2013-10-20 07:34:22 i Allmänt,
Hallåå
Nu är vi alltså tillbaka sedan ett par dagar från vår lilla minisemester i Pokhara. Riktigt kul att åka iväg ett par dagar och få se lite nya delar av Nepal. Regnet gjorde dock att vi inte riktigt fick se och göra allt som vi hade tänkt, vilket visade sig leda till en rejäl förlust i kassan hehe. Som den turistort som Pokhara är så är den ju givetvis full med massa roliga butiker. Vi har ju faktiskt inte riktigt shoppat något tidigare utan mest bara kollat in utbudet liksom. Så nu kliade det i fingrarna och vi kom tillbaka till Kathmandu nöjdaåglada med proppfulla bagage och utan ett öre kvar i fickan. Vi får ju förresten se hur resan hem till Sverige kommer gå med tanke på allt jag vill köpa med mig. Det kommer ju säkerligen inte vara tre tjejer med lätta bagage och endast ett lager kläder på sig som landar på Arlanda, det är ju något som är säkert...
Bara två dagar efter vi kom hem(som ni ju redan fått se:)) lämnade mina roomies mig här ensam, så det kändes lite konstigt första natten att bryta vår evighetssleepover som pågått i över tre veckor. Men ensam är jag i alla fall inte här, för förutom munkarna som smyger runt överallt så är dels några från barnhemmets förening här samt personer från olika delar av världen som är för att lyssna när munken Pema Dorje föreläser om buddhism här. Så klostrets gesthouse, som varit tomt sen vi kom, är nu helt fullbokat. Även jag har faktiskt varit med och lyssnat på föreläsningarna med Pema och det är riktigt intressant tycker jag, finns mycket inom buddhismen som är tänkvärt. Idag var vi även uppe redan vid halvsex för att tillsammans åka till det kända templet Swayambhunat för att göra offringar och be för Nepal och världsfattigdom. Templet som även kallas för Aptemplet ligger uppe på ett berg med fantastisk utsikt och fullständigt kryllar av apor och jag tycker det var så fascinerande att se hur många människor som tagit sig upp till stupan så tidigt på morgonen med händerna fulla av blommor, ris och ljus för att be, det var verkligen fullt med folk!
Eftermiddagarna de senaste dagarna har annars som vanligt spenderat ute hos tjejerna, riktigt kl att träffa dem nu efter de varit hemma en vecka. Önskar verkligen jag hade haft med mig kameran igår, vi var nämligen och gungade i den stooooora gungan som är uppsatt endast för festivalen. Det är en enorm gunga byggd av bambu som sätts upp lite överallt just under festivalen. Barn (och även gamla tanter fick vi se idag) lyser verkligen av glädje när de gungar! Idag är det ju lördag, så dansuppvisning stod på schemat eftersom Anneli, Eva och Svante som är här på besök inte sett dem innan. Å de är ju så duktiga, blir lika imponerad varje gång jag ser dem! Om jag kan ska jag försöka få upp en liten film någon gång så ni kan få se riktigt nepalesiska folkdanser. Sen så blev ju även jag tvungen att visa mina bästa moves, macarenadansen, för tydligen är jag experten på den dansen och en uppvisning krävdes haha. Men jag fick riktigt fin backup av några av tjejerna(som tydligen övar på den varje dag). Annars har vi målat, busat och såklart kört en favorit i repris, under hökens alla vingar, som här kallas för birdgame och är en riktigt hit!
Pusss å kram på er
p.s. Hörde att det snöat i Sverige, hehe. d.s.
Publicerad 2013-10-19 13:37:57 i Allmänt,
Världens snabbaste uppdatering kommer nu från en kall bergsby i Himalaya. Efter att med nöd och näppe ha överlevt flygresan till världens farligaste flygplats (landningsbanan liknande ICAs parkering och började vid ett stup och slutade i en betongmur som vårt 8-sitsiga plan undvek med ca 30 m...) började Hanna, jag, tre vandringskompisar, tre bärare och guiden Karma den långa trekken mot Everest Base Camp! Tredje dagen är det idag och vi har nått Everestregionens metropol Namche Bazaar som ligger på en bergsvägg 3500 möh, inklämd mellan snötäckta 7000 m-toppar. Idag var det aklimatiseringsdag och det blev en kortare tur upp till 3800 m. Med solen i ansiktet fick vi första glimten av världens högsta berg. Toppen stack fram genom molnen och det var ofattbart att det var den högsta punkten på jorden vi stod och tittade på. Mäktigt, minst sagt. Men närmare ska vi!
Nu fryser fingrarna, varmt är det inte och kallare lär det bli... Tur att jag har en übervarm dunsovsäck, det är min käraste ägodel för tillfället. Imorgon fortsätter färden, wish us luck och håll alla tummar ni har för bra väder!
Kall kram från Amanda som lever ut en dröm
Framme på flygplatsen i Lukla
Hängbroarna i Himalaya är inte att leka med. Min filosofi är dock att håller de för yakarna borde de faktiskt hålla för mig med.
Första glimten av Mt. Everest (till vänster) och värdens 4e högsta berg Lohtse (till höger).
Publicerad 2013-10-13 15:28:00 i Allmänt,
Efter gårdagens lååånga bussfärd kände vi för lite mer aktivitet idag. Efter en tidig (döm om min förvåning när både Hanna och Carro vaknade före mig) frukost på en takterass med utsikt över sjön och bergen snörade vi på oss skorna och gick iväg mot World Peace Pagoda, en stupa som man kan skymta högt upp på en kulle. Det gick lite långsammare än vi hade tänkt; vi upptäckte att den första delen av vägen var kantad med en massa roliga butiker med festival rabatter. Allt ifrån täckbyxor till armband inhandlades innan vi gick vidare. Mycket uppför genom regnskog med apor och fina fjärilar innan vi kom fram till det stora templet. Fint var det, även om Himalayas snötäckta 8000-meters berg döljdes bakom envisa moln... Nu har vi duschat av oss svetten och ska ut och äta. Kanske chansar vi och äter en pizza ikväll?! Kan vara bra att variera mo-mos, chowmein och curry med nåt västerländskt... Ikväll ska vi dock försöka komma tillbaka innan 11 då det är lite inofficiellt utegångsförbud här. Gårdagskvällen slutade med en ofrivillig klättring över hostelets mur då någon glömt berätta för oss att hänglåset till grinden åker på kl 11...
Kraaaam från en hungrig Amanda
(ursäkta dålig kvalité på bilderna, kameran på min mobil är inte något att hurra över...)
Publicerad 2013-10-12 15:59:36 i Allmänt,
Halllååå vänner!
Ni får nog vänja er med dålig uppdatering från vår sida, vi har lite problem med internet... Här kommer iallafall lite bilder från de senaste veckorna!
Stupan (buddhistiskt tempel) i Boudhanath
Första dagen på flickhemmet fick vi ett himla fint välkomnande av de här fantastiska tjejerna!
Utsikt över en förort till Kathmandu på vår dagliga promenad ut till Gokarna
På väg till flickhemmet
Flickhemmet i Gokarna
Amanda och några av tjejerna
Vi hade med oss böcker till tjejerna, det uppskattades verkligen! (Arthur-böckerna var en riktig hit mamma!)
Frukost på en takterass vid stupan och nudellunch ur påse från stammisstället på gatan.
Skolavslutning på förskolan/småbarnshemmet där vi också varit en del.
Vi fick låna Dolmas gamla saris och blev invirade i 5 m tyg. Fina men rätt opraktiska tyvärr...
Nu är det Dashain-festivalen här i Nepal. Det är hinduernas största högtid och motsvarar ungefär vår jul. Skolor är stängda och Kathmandu är tomt på folk då alla åker hem till sina hembyar och träffar familjen. Tjejerna har fått åka hem till sina familjer i en vecka och förskolan/småbarnshemmet är också stängt. Vi passar på att åka på lite minisemester och är nu i Pokhara! 300 km västerut från Kathmandu är det men 8 timmars skumpig bussfärd... Vi är här tills på tisdag innan vi åker tillbaka.
Ni får hålla uppdatering snart igen, vi ska försöka ;) Internet är som sagt under all kritik här men vi gör vårt bästa. Ha det bra så länge!
Kramar från oss
Publicerad 2013-10-03 05:17:40 i Allmänt,
And we have internet! (or at least we did yesterday and then when I was going to post this it decided to die again...)
Sorry for the extremely bad update but Internet has been scarce this past week and we've been pretty busy. Hopefully this blog won't be this boring anymore.
Anyway, we've been in Nepal for over a week now. On one hand it feels like we've been here so much longer; we've gotten used to the cars' constant honking, the sweat that never seems to disappear from our bodies and never-ending impressions. On the other hand, time has gone by so quickly! Before we know it will be Christmas and we'll be back home again...
But that's not something we're thinking about now, we've got enough going on as it is. I'll try to give you all a short recap of what we've been up to since you heard from us last:
After spending a few days in Thamel in central Kathmandu we started searching for somewhere else to live for the rest of our time here. The girls' home where we are volunteering is situated 8 km (but a 1 h bus ride...) outside of the city so we wanted to be somewhere closer. We ended up in Boudhanath, a really
cool Buddhist area with a nice atmosphere. Our new home is now in the guest house of a buddhist monastary! The tibetan monks are our next-door neighbours and we are just a 5 min walk from the breathtaking stupa (buddhist temple) here in the area. We couldn't have asked for a better place to stay :) The first night here one of the monks took us out to dinner and after talking half the night we realized it was his birthday. Apparently birthdays aren't really a big deal here but we insisted on at least singing Happy Birthday for him... It's going to be really interesting learning more about the monks' lives and what they do.
On Saturday we jumped into a taxi and headed out to the destination of our whole trip: the girls' home in Gokarna. The short ride from Boudhanath went past rice fields and through
lively villages and after a little while we'd been dropped off in front of a brown concrete house overlooking the fields and the mountains. Three little girls greeted us at the door, putting a long scarf around each of our necks (to bring long life). 11 other girls eagerly crowded in the hallway, putting their hands together and saying "namaste". I think we were all a bit touched. We spent the rest of the day there, playing and taking pictures togther (getting out my camera was a real ice-breaker). Their dance teacher came after a few hours and they showed us some nepali and indian dances. We were surprised by how good they are! After showing us their moves they demanded to see a Swedish dance. Our minds were blank (what Swedish dances do we have except "Små grodorna" and "Räven raskar över isen"?) so Hanna came up with the brilliant idea of doing the only other dance that we all know: the Macarena. As a result, the day ended with 14 nepali girls dancing the Macarena with us and thinking that it is some kind of
traditional Swedish folk dance... We had a good time though ;)
We've been out in Gokarna every afternoon this week. The girls are at school until 2 and then we hang out with them in the afternoon. They are all so sweet and so lovely! They have so much energy and a real desire to learn, even though the youngest are only 6 years old. We were also amazed by how good their English is. They go to an English speaking school and we're lucky they do, our honest efforts of trying to say some things in Nepali usually end with people wondering if we are trying to say something really complicated in English... The girls have been trying to teach us and slowly, SLOWLY I think we are making progress. I can now say "What is your name?", "My name is Amanda!, "Hello", "Good bye" (no one really understands
me when I try to say that though...) and today I learn't how to count to 5. Woop woop! It is quite a difficult language, escpecially the pronounciation...
That's all for now, I have so much more to tell you but that will have to wait until later :)
Amanda
